Paletten #330 2022

Vad är gränserna för aktivism inom konsten? Vad är en svensk svart blick? Är finansering en estetisk fråga? Är det pinsamt att vara institutionellt beroende? Hade Sylvia Wynter fel? Hur gestaltas revolutionen i Iran? Vad innebär det att uppmärksamma Monica Sjöö? Är smedjan platsen för en ny värld, eller kanske den guidade meditationen? Detta är några av de frågor som detta nummer sista nummer 2022 behandlar i Palettens försök att analysera och göra bruk av konstens funktion i dagens värld.

documenta femton i Kassel kantades av kontroverser kring antisemitisk ikonografi, diskriminering och curatorisk metod. I förra numret inviterade Joanna Warsza ett intersektionellt perspektiv på utställningen som curatoriskt projekt för att inte separera det ena förtrycket från det andra. Samtidigt argumenterade hon för att curatorn måste utgå från att den oundvikligen befinner sig på gränsen mellan polisen och politiken, byråkratin och aktivismen. Men kanske säger årets Documenta också något annat om förhållandet mellan konst och politik dag? Det menar Palettens Frida Sandström i en essä om hur metoden ”lumbung” fick förhållandet mellan den kritiska konsten och en revolutionär subjektivitet att hamna i blixtbelysning. Delar rent av konstens kritiska potential och revolutionära rörelser en och samma kris idag?

Det blåser högervindar i Europa samtidigt som försöken att avkolonisera dess konstinstitutioner fortgår. Sker kanske avskaffandet av den frihet som betecknar den liberala demokratins offentligt finansierade konst från två håll samtidigt, eller är det något annat på gång? Yazan Khalili från The question of funding, menar att denna situation gjort finanseringen till en estetisk fråga. Om detta kan ni läsa i ett samtal mellan konstnärer och curatorer från årets Documenta som riktar uppmärksamheten bort från de ikonoklastiska kontroverserna för att istället fokusera på vad de medverkande själva drar för slutsatser av samarbetet och allianserna som bildades utanför själva utställningsprojekten.