Kritiker nr 59, 2021

Rebecca Sands diktjag som har skrivit en självbiografisk dikt ber sin läsare att snälla skilja på verk och person. Vi blir förvirrade, vad är på riktigt?

I det här numret ställs Rebeccas diktjag inte till svars för den förvirringen. Istället har vi letat efter texter som lyfter fram att fiktion och verklighet blöder in i varandra. Flera av bidragen är genreöverskridande verk, där det verklighetstrogna och det otroliga snöras tätt samman. Isabel Waidnersroman We Are Made of Diamond Stuff blandar sociologisk teori och Comme des Garçons vinterkollektion med parallella dimensioner och queera varelser. I den blandningen uppstår frågor om hur det verkliga definieras. Snarare än att förstå skillnaden mellan fiktion och verklighet, vill det här numret fundera kring hur fiktion alltid spelar in i olika formuleringar av verkligheten.

Vilken verklighet kan bli historia när vissa saker inte går att skriva om? Niko Erfanis dikter frågar: hur berättar man det som inte går? Samma fråga genomsyrar Saidiya Hartmans arbete, som visar att det förflutna inte såg ut som koloniala arkiv försökt få det att framstå. I boken Wayward Lives, Beautiful Experiments skriver Hartman fram försvunna historier. För skrivarkollektivet Marronage är Hartmans text en drömskrift, en frihets- skrift, en queerskrift, ett skriftligt uppror mot det våld som fortfarande hemsöker svarta liv.

Matilda Lilja bär runt Gloria Anzaldúas böcker som kristaller. Hon skriver att cementerandet av det verkliga utspelar sig i litteraturen. Uppluckrandet av påtvingade verkligheter utspelar sig också i litteraturen. Fred Moten och Stefano Harney ruckar på det overkligas hårda materi- alitet och visar att under nybyggarens falska självbild som utsatt, finns ett faktiskt hot mot hans fästning. I Fatou Åsbakks text är en annan verklighet under hot. Hon testar hur starkt man måste tro på något innan det blir verkligt och låter en surrealistisk nationalism ta form genom nya trosbekännelser. Hon tror på sjö. Sjö, sjö. Sjö och björk.

Olika kroppar möjliggör olika föreställningsvärldar och olika föreställ- ningsvärldar skapar olika kroppsmöjligheter. Hur kan kroppar spekulera och vilka kroppar kan spekuleras, i olika rum och världar? Hos Bella Batistini vittrar talet sönder, växer, och kroppsdelarna anger varandra. I utdragen från Linda Stuparts Virus introduceras en obestämd och odefi- nierad kropp. De/n sitter på en sten och berättar om en framtid och en nutid som saknar fasta gränser mellan sig, en tid som plågas av osaliga andar och välvilliga män.